Brinnande vulva

I min gamla hemstad var det ganska enkelt när man skulle köpa mensskydd. På grund av min vestibulit kan jag inte använda tamponger men de bindor jag har finns överallt. Att hoppa in i närbutiken, en bensinstation eller mataffären var inga problem.

Nu i nya staden har jag ett problem, som jag upptäckte igår när jag var i desperat behov av bindor då jag bara hade en enda kvar. Efter att ha varit i djuraffären med pojkvännen stannade vi till vid en liten närbutiken av märket Ica för att slippa trängas med alla som i panik handlar inför Valborg. Jag stod i flera minuter och letade efter det rosa lilla paketet med vingar utan resultat. Det fanns inte mycket att välja på så det fick bli Ica´s egna.

Väl hemma när jag öppnar förpackningen så får jag nästan panik. Ica´s egna bindor är såna som kliar och irriterar. Jag som alltid får mer ont när jag har mens känner redan hur det kommer göra mer ont när det blir irriterad av dessa amatörbindor med kliande bomull.

Hur upplever ni andra detta? Har ni samma problem med bindor som jag har, eller är jag bara väldigt kräsen?

xoxo

Jag är duktig på att koka potatis

Sex har alltid varit något som de flesta strävar efter att ha. vart man än tittar så handlar det om sex... Tv, tidingar, filmer, reklamer, kommentarer på stan, samtalsämnenn bland vänner... Den som har sex ofta, och dessutom bra sex ofta får nästan status medan den som sällan får ett ragg klättrar neråt på den där rankningen.

Det ska knullas ofta, det ska göras mjukt, hårt och bakifrån, ridandes och på alla fyra. man ska ha sex i provhytter, överallt i hemmet, utomhus, offentliga platser, i bilar och flygplan. Man ska ha matsex, gruppsex. Kinky, hardcore, s&m, dominat, rollspel.

Det är så lite som gör att man inte passar in. Man kan vara ett par som inte har sex lika ofta som genomsnittet. Shit, då måste man ju ha problem i förhållandet. Eller en snygging som aldrig får score, whats wrong? Könssjukdom kanske, eller personlighetsstörning? Och vad är det som gör att det där ufot får ligga så ofta? En stor kuk eller gudinna i sängen?

När det är så jäkla sexfixerat är det inte konstigt att flickor som drabbas av vestibulit känner sig utsatta. Man blir rädd för att lämnas ensam, för vem vill ha någon som man inte kan ha sex med? Jag blev det iaf. men är det så konstigt? Så ofta som jag och min kille hade sex så var det svårt att föreställa sig ett liv utan sex. I de tjejtidningar jag läste skrevs det ofta om hur viktigt det är med sex för att få förhållandet att hålla. Jag trodde verkligen att vårat förhållande skulle ta slut så fort jag fick diagnosen.

Tänk att det finns killar som klarar av att, om inte annat så iaf försöka, ha ett förhållande med oss vestibuliter. Det kan inte vara lätt med tänke på våra beteenden. Rör oss ena dagen, håll dig borta den andra. Vi vill avbryta mitt i det roliga på grund av smärta. Våra humör kan vända lika fort som du hinner säga rappakalja och allt detta på grund av våran sjukdom. Vi ser det som vårat egna helvete, något som man inte ens vill att ens värsta fiende ska få och ibland glömmer vi bort hur mycket ni stå ut med.

Så min älskade pojkvän, tack för att du står ut med mig fast vi inte kan ha sex och jag beter mig som jag gör ibland . Det kan inte vara lätt att ena stunden ha en kåt flicka nafsandes i örat för att i nästa stund ha henne gråtandes i dina armar.

Älskar dig!

xoxo

Tidigare var jag orolig för att pressen på att ha sex skulle bli större när vi flyttat ihop men så har det inte blivit. Det är jäkligt skönt men samtidigt... det saknas nåt. Den där sexuella spänningen. Vi kramas, vi pussas, vi kysser varandra... men det tar stopp där.

Det känns som att allting är mitt fel. Under de år som jag haft v har jag gett honom nobben om, om och om igen. Tillslut skulle även jag sluta försöka. Hade jag läst den här bloggen skule jag skrivit något lagom klyshigt om att prata med honom och blablabla, men hur ska jag säga det då? Vill inte höra att när han försöker så stöter jag bort honom. Då får jag det bara bekräftat att det är mitt fel.

Han får inte röra mig över hela kroppen, jag kan bli avtänd snabbare än vad jag blir påtänd och har olika ont varje dag. De kan inte vara lätt för honom att veta vad som gäller den dagen han vill ha det lite skönt. Men samtidigt om jag ska vara den som tar iniativen hela tiden så tappar jag lusten. Är jag så hemsk att jag fått honom att sluta försöka?

Jag kan inte ta alla iniativ, jag vill också bli uppvaktad. Jag är på gränsen till att ge upp om sex. Det är tanken på att tillslut kunna ha sex som fått mig att jobba på att få bort v men om det inte finns en chans att vi kommer ha det så känns det inte lika viktigt att fortsätta. Tänk om v tillslut slutar som ett par som går på rutin med morgon-, kvälls-och hejdåpussar men aldrig något mer.

I think I've killed the sex...

xoxo


jag är bra på att göra goda drinkar

Nu när ilskan har lagt sig lite sedan det förra inlägget känner jag mig rätt stolt över mig själv. Tänk vad mycket jag tagit mig igenom, jag lyckades ta mig ut ur deprissionen innan det tog över mig helt. Jag har fortfarande kvar min pojkvän och att inte ha sex har gjort att jag vet att han verkligen älskar mig. Jag har börjar trivas i mysbyxor och lite av självförtroendet börjar komma tillbaka, lite är ju bättre än inget. Jag träffar kompisar, festar och beter mig nästan som en normal människa...

Man kan väl säga att jag har accepterat att jag har vestibulit, hur mycket jag än hatar att ha det.

Eftersom jag glömde skriva något bra om mig själv i förra inlägget (svårt att komma på nåt när man är på det humöret) så måste jag skriva tre saker nu istället och en för det här inlägget, thats the rules:
Jag är en snabb läsare. En pocket tar ett par timmar, en tjock harry Potter bok tar några fler men aldrig mer än en dag. Skitbra när man gick i skolan och kunde slappa när de andra fortfarande läste.
Jag gör jättegoda tortillas. Pannkaka kan jag inte göra men tortillas går bra. Alla som smakat har älskat dom.
Jag kan ta fina foton. Jag är fotografen i min familj, kan bero på att jag gått media...
Jag är duktig på att få min syster att skratta. Tro mig, ibland låter det lättare än vad det är.

xoxo

Idag verkligen hatar jag att ha vestibulit. Jag hatar det så mycket att om vestibulit var en person så hade jag slagit, sparkat och spottat på människan. Eller näe, jag är för snäll men en piltavla med personens bild att sikta på skulle jag kunna göra. Jag är så trött på att ha ont och jag är så arg på hur vestibuliten har förstört mitt liv.

Jo, FÖRSTÖRT, mitt liv. Ni kanske tycker att jag överreagerar men det tycker inte jag. Hade jag inte haft vestibulit hade jag kunnat ha skönt sex med min pojkvän, som vi hade innan jag blev sjuk. Saknar det så jäkla mycket. Nu förtiden vil jag inte ens att han ska röra mig när jag mår riktigt dåligt. Då menar jag verkligen ingen kroppskontakt i huvudtaget. En bra dag så går allt över bältet bra, en riktig bra dag under bältet med trosor på. Mer än så blir det inte.

Mitt självförtroende har alltid varit dåligt men efter v så är det verkligen katastrofalt dåligt. Jag har mått dåligt och blivit deprimerad. Jag har hatat mig själv och alla andra. Allt på grund av v. Kärlekskranka par kunde gå och dränka sig i en toalettstol, jag ville inte se dom. Med ett självförtroende på minus tio på skalan stannade jag hemma istället för att shoppa med kompisar. Kunde ju ändå inte använda eller köpa mina två favoritplagg; jeans och underkläder. Mysbyxor och barnsliga hipsters var plaggen som gällde, inte till någon hjälp precis. Så långt ifrån hur jag ville vara klädd. Under ett år jag jag inte ut och festade en enda gång för jag hatade mig själv så pass mycket. jag vantrivdes på dansgolvet trots att jag älskar att dansa. Stirrade ner i golvet när jag egentligen tycker om att möta nya människor.

Jag har varit så rädd att bli lämnad ensam när jag tänk på att ingen vil ha en tjej som inte går att knulla med istället för att lita på min pojkvän som stannat. Jag hade sluppit att känna den skuld jag känner nu när jag vet att jag aldrig borde ha tvivlat på honom.

Ju mer jag skriver dessto argare blir jag och vill bara skrika. Jag trycker jävligt hårt på tagenterna. Helst vill jag bara kasta saker omkring mig, slå sönder något... Fast det jag verkligen vill göra är att gråta. Vestibuliten har stulit år av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.


Så, nu var det skrivet. Jag tänker lämna all hat och ilska mot vestibuliten här i den tråkiga småstad som jag bor i nu och när jag flyttat ska jag vara positiv. Man får ha dåliga dagar men nu ska det här helvetet försvinna och jag ska bli frisk igen. Jag kan inte få igen de år som gått förlårat på grund av v men jag kan försöka se till att det år jag har framför mig blir dubbelt så bra.

Jag ska leva det liv jag förtjänar att ha.

xoxo

Igår efter ett litet besök på toaletten började det svida. Hoppades att det skulle gå över lika sanbbt som det började men sån tur har inte jag. Så från klockan 9 igår kväll till klockan 4 i natt (/morse whatever) sved de och gjorde ont. Jag behöver väl inte tilläga att jag inte kunde somna förrän det slutade?

Det jobbiga är att när det börjar svida och göra ont finns det inget som hjälper... Därför är det viktigt att försöka hitta ett sätt att se till att det aldrig börjar. Salvor, oljor mm...




xoxo

jag är bra på att vattna plastblommor. (ja, jag vet att dom inte ska ha vatten, men några ser ju så verkliga ut....)

Min pojkvän är en väldigt sällsynt sort som visar enormt mycket hänsyn till mig när det gäller min vestibulit. Innan jag ens visste om att jag hade v så var det jag som pressade mig själv när jag hade ont medan han hellre ville låta bli. Jag försökte "gömma" mig genom att inte se på honom så han inte skulle se att jag hade ont, för jag ville kunna ha sex. Han sa alltid till mig att slappna av och tröstade mig när jag bröt ihop.

För ett år sedan sa jag nästan alltid att jag skulle bli nunna för jag skulle ju ändå aldrig kunna ha sex igen. Det var lite halvt på skämt och halvt på allvar. Han svarade alltid att om vi inte kommer ha sex så kommer vi inte kunna ha det, det var inget som störde honom. Den attityden har han behållit.

Jag tycker det spelar stor roll att vi har ett distansförhållande och ses väl ungefär en vecka varannann månad. själva pressen på att ha sex är inte lika stor då. Det kommer bli mycket jobbigare nu när vi ska flytta ihop, men jag försöker se det som att vi kan jobba mer på mitt tillfrisknande tillsammans istället.

Det är klart att jag märker att han vill ha sex. Svårt att ignorera när han har stånd och man märker att han är lite otålig och vill men istället för knulla gör jag annat på honom, och när jag inte vill säger jag till han at han kan runka på toan. Vissa killar är ganska lätta att tillfredsställa, ibland räcker det med att bara kolla på medan dom sköter

Jag tycker du ska säga till din kille att det sista du behöver höra är att han inte orkar längre. Jag skulle bli knäckt av att få höra det. Vet inte hur vad du får tankar men jag skulle känna att han tycker sex är viktigare än vårt förhållande.

Ska försöka att skriva en sammanhängande text men får se hur det gå. KOmmer bli felstavingar, syftningsfel och annat skit men det orkar ja inte bry mig om. Dels är klockan runt 2 på natten och dels är jag på dåligt humör just nu. Jag känner mig förbannad och vill bara skrika åt någon. Vad som har gjort mig så arg? Dumma, ignoranta jävlar som inte förstår hur jobbigt det är att ha vestibulit.

Det är inget som går över efter en månad. För att ens få diagnosen måste du ha varit sjuk i ett halvår. Det finns ingen medicin att ta. Alvedon hjälper inte, varken som tablett, stolpiller eller salva. Det går inte heller att säga en enda exakt orsak till varför man blir drabbad. Varför får man huvudvärk? Ena gången är det pga av stress, andra gången pga av vädret och nästa har man inte sovit ordentligt. Ibland gör det ont av vestibuliten pga av att man stressad, nästa pga av fel kläder, en annan gång för man försökt ha sex och ibland gör ont utan att man ens gör något. Du kan bli sjuk efter en våldtäkt, för hårdhänt sex, pga av stress, för många svampinfektioner och pga av väldigt mycket otur.

Kan ni ens föreställa er hur det känns när det börjar svider och bränns där nere? Som om någon försökte elda upp ens underliv. Det går inte att släcka den elden med vatten utan det är bara att vänta ut smärtan och ibland går det fort, ibland tar det evigheter.Tänk er själva att ha så ont att inte kunna sitta ner. Det har hänt mig flera gånger och det är inget jag önskar att andra ska behöva uppleva.

Visst, det finns dom med v som kan ha sex och alla har inte problem i vardagen men det är väldigt många som har det. Ignoranta jävla idioter är inte till någon hjälp då. vart du hittar de här idioterna? Tyvärr så finns dom överallt. Bland familj, vänner, bekanta. De gömmer sig i läkarrockar och bakom viktiga titlar som utser dom till allvetandes.


Hur ska vi med vestibulit få rätt hjälp när de vi söker hjälp hos inte ens vet vad vestibulit är för sjukdom. Tex en gynekolog som inte tar det man säger på allvar och ger en feldiagnos. En undersökning kan bli otroligt smärtsam pga ignorans och göra allting värre. Rätt diagnos men fel typ av behandling gör att man lider i flera år helt i onödan bara för att den där jäveln inte vet vad det finns för alternativ. Du kan skickas hem med en salva men utan att veta hur du ska använda den och tro att det är enda sättet att bli frisk på.

För många gånger har jag läst på forum om tjejer som råkat ut för detta och jag lider verkligen med dom. Tänk om dom kunde ha varit friska nu? Följderna av vestibulit är många, både psykiska och fysiska. Fast det kan man inte förvänta sig en forskare utan erfarenhet ska förstå.


Nu ska jag ta ut min ilska på kudden i ett försök att somna.

xoxo

Jag är grymmt bra på att baka kladdkaka.

Det här med att positiva tankar och att ha ett positivt synsätt har fungerat rätt bra. Jag har försökt att släppa alla tankar på det som stressar upp mig ich helt plötsligt så ordnar sig saker och ting.

Pengar till exempel...Fick ett sms från pojkvännen i måndags där det stod att vi fått 5000 kr av hans pappa för att kunna köpa möbler. En skänk från ovan av en ängel kändes det som. Jag är inte alls lika stressad över detta längre, vilket också gör att jag inte är lika stressad över att få jobb på en gång då jga har "råd" att vara arbetslös lite till.

Idag kom ett glädjebesked till, eller två då jag slapp parkeringsböter idag och sparade flera hundra kronor. Kommer få 6000 kr tillbaka för skatt och sån skit. Helt underbart!

Mitt självförtroende ökade lite idag då jag fixat till mig och faktiskt kände mig snygg. Det lär inte hålla i sig då jag ska jobba imorn men skönt att få känna sig snygg ett tag iaf.

Så nu ska jag jobba ännu mer på att släppa taget och låta saker och ting ha sin gång. Ibland så löser det sig utan att jag behöver ha kontroll över allt. Vem vet, snart kanske jag börjar må bättre och min vestibulit förvsinner.


xoxo

Jag är en bra lyssnare