Liten uppdatering

Just nu i denna stund så känner jag mig svag. Nästan så man måste ta i mig med silkesvantar för att jag inte ska gå sönder. Jag tycker inte om den känslan. Försöker verkligen låtsas som att jag mår bra men det är stor lögn.  Tror inte jag lyckas så värst bra med att ljuga heller. Jag har ingenstans jag verkligen kan kalla för hem längre, vet inte när jag kommer hitta en sådan plats heller. Behöver vara allt förutom svag och ömtålig för att klara av allt som sker och det som väntar mig. Det skrämmer mig att inte veta. Får egentligen skylla mig själv så som jag strulat till det. Lätt att vara efterklok.

Jag får skylla mig själv att jag mår som jag gör nu och har dåligt samvete. Mitt eget fel att jag är stressad och måste ordna med jobb och bostad utan att lyckas. Kan inte klandra någon annan över att jag inte kommer få känna tryggheten över att ha någonstans att kalla hem, där jag kan vara mig själv utan att behöva vara andra till lag. Behöver inte ha någon som berättar det för mig, jag vet redan att det är mitt eget fel. Det jag behöver är någon att kunna stödja mig mot för om jag har det jobbigt nu så är det ingenting mot hur det kommer bli sen när jag flyttat härifrån. Bara vetskapen om det gör att paniken kommer smygandes.

Det finns saker som sprider ljus i tillvaron också, och jag är så glad över det. Vissa saker gör livet roligare att leva men ibland räcker det inte till. 






RSS 2.0