Till Lisa!
Hej på dej!
Kul att du hittat in på min blogg. Mitt svar till dig blir nog lite för långt för att kunna svara som kommentar så gör ett helt inlägg tillägnad dig istället =)
Jag började äta Cerazette och fick väldigt stora problem med min mens. hade blödningar nästan hela tiden och efter ett halvår gav jag upp och bytte till p-spruta. När jag fick min diagnos sa dom till mig att sluta med sprutorna eftersom dom kan ha orsakat sjukdomen. Vet inte om det stämmer och tror då mer det beror på Cerazette.
För mig sved det inte när jag skulle kissa, och vet inte heller hur vanligt det är vid vestibuliten. Däremot sved det efter sex. Väldigt mycket. Nästan så det brändes när det sved. Det blev värre och värre och började bränna medan vi hade sex och efter ett år från de första symptomen kunde jag inte ens bli kåt utan att få ont. Sitta ner, cykla, ha jeans, alla vardagssaker blev väldigt jobbiga.
När du besöker läkaren så var väldigt tydlig när ni pratar, innan undersökningen, och berätta så nogrannt som möjligt om hur, vart och när du får ont, sveda mm. Jag slapp urinprov och allt sånt tack vare bra bemötande från ungdomsmottagningen och att jag var rätt på sak och sa att det är vestibulit jag hade. Dom trodde inte på mig först men sedan när jag började berätta så blev det rätt tydligt. Själva undersökningen avbröt dom eftersom jag grät så mycket av smärta. Nu i efterhand skulle jag nog ha gjort ett urinprov iaf bara för säkerhets skull, man vet ju aldrig vad dom hittar. Det kan vara svamp, urinvägsinfektion m som ställer till det ibland.
Undersökningen består av en lång tops dom rör vid vissa punkter med ett väldigt lätt tryck. Gör det ont så säg aj, skrik om du vill men håll inte tyst och pina dig igenom. Bättre dom får veta att det gör ont så du lättare kan få en diagnos.
Nu vill jag inte skrämma dig om du skulle få diagnosen vestibulit för jag fick en svår vestibulit medan en del bara känner av sjukdomen vid sex. Om du själv är säker på att du har vestibulit men får en annan diagnos så ge dig inte utan försök igen. Nästa läkare kanske vet mer.
Kul att du hittat in på min blogg. Mitt svar till dig blir nog lite för långt för att kunna svara som kommentar så gör ett helt inlägg tillägnad dig istället =)
Jag började äta Cerazette och fick väldigt stora problem med min mens. hade blödningar nästan hela tiden och efter ett halvår gav jag upp och bytte till p-spruta. När jag fick min diagnos sa dom till mig att sluta med sprutorna eftersom dom kan ha orsakat sjukdomen. Vet inte om det stämmer och tror då mer det beror på Cerazette.
För mig sved det inte när jag skulle kissa, och vet inte heller hur vanligt det är vid vestibuliten. Däremot sved det efter sex. Väldigt mycket. Nästan så det brändes när det sved. Det blev värre och värre och började bränna medan vi hade sex och efter ett år från de första symptomen kunde jag inte ens bli kåt utan att få ont. Sitta ner, cykla, ha jeans, alla vardagssaker blev väldigt jobbiga.
När du besöker läkaren så var väldigt tydlig när ni pratar, innan undersökningen, och berätta så nogrannt som möjligt om hur, vart och när du får ont, sveda mm. Jag slapp urinprov och allt sånt tack vare bra bemötande från ungdomsmottagningen och att jag var rätt på sak och sa att det är vestibulit jag hade. Dom trodde inte på mig först men sedan när jag började berätta så blev det rätt tydligt. Själva undersökningen avbröt dom eftersom jag grät så mycket av smärta. Nu i efterhand skulle jag nog ha gjort ett urinprov iaf bara för säkerhets skull, man vet ju aldrig vad dom hittar. Det kan vara svamp, urinvägsinfektion m som ställer till det ibland.
Undersökningen består av en lång tops dom rör vid vissa punkter med ett väldigt lätt tryck. Gör det ont så säg aj, skrik om du vill men håll inte tyst och pina dig igenom. Bättre dom får veta att det gör ont så du lättare kan få en diagnos.
Nu vill jag inte skrämma dig om du skulle få diagnosen vestibulit för jag fick en svår vestibulit medan en del bara känner av sjukdomen vid sex. Om du själv är säker på att du har vestibulit men får en annan diagnos så ge dig inte utan försök igen. Nästa läkare kanske vet mer.
Om det kan bli värre... jo tyvärr så kan det men samtidigt så kan det bli bättre också. Jag hade sex trots att det gjorde ont och det ska man inte ha. Det kan förstöra slemhinnor och nerver ännu mer så ge dom tid till att läkas. Tre månader utan sex fick jag som en del av min behandling. Medan du låter bli sex så smörj in med en salva som du själv tror kan hjälpa. Locobase tycker jag funkar bra, men även provat jordnötsolja (vissa använder barnolja) och sen när det gör jävligt ont kan man bedöva med emla eller xylo nånting. (tyvärr för lat för att leta upp tuben i badrumsskåpet) Använd bomullstrosor, låt bli tajta jeans och kläder som du själv känner att du blir irriterad av. (de här tipsen kan användes så fort man bara känner sig lite irriiterad och i obalans)
Sen kan man prova akupunktur (inte testat det här själv), botox om den där jäkla studien kan bli offentlig nångång så man vet hur bra den är. Tänker själv satsa på botox. Men bland det viktigaste enligt mig är endå att du har någon att kunna prata med och ha som stöd. vestibulit är en fysisk sjukdom som gör ont psyiskt också. Mer än vad vissa kan föreställa sig.
Hoppas det kommer att gå bra hos gynekologen och att det här inlägget var till nån hjälp. Fråga om du vill veta nåt mer!
Sen kan man prova akupunktur (inte testat det här själv), botox om den där jäkla studien kan bli offentlig nångång så man vet hur bra den är. Tänker själv satsa på botox. Men bland det viktigaste enligt mig är endå att du har någon att kunna prata med och ha som stöd. vestibulit är en fysisk sjukdom som gör ont psyiskt också. Mer än vad vissa kan föreställa sig.
Hoppas det kommer att gå bra hos gynekologen och att det här inlägget var till nån hjälp. Fråga om du vill veta nåt mer!
Drömmar kan slå in
Nu har det gått en vecka sedan den där underbara söndagen. Känns fortfarande som att det var en dröm som blev sann just den dagen.
xoxo
xoxo
Det gick!
Jag har haft sex!!
En mening jag aldrig trodde jag skulle få skriva men idag, för inte allt för lång stund sedan så kunde jag äntligen ha ett jävligt skönt samlag med min älskade mr T. Var 2½ år sedan sist pga vestibuliten. Det här betyder så oerhört mycket för mig. Jag vet att det kommer fortsätta göra ont, jag är ju inte frisk bara för att jag kunnat ha sex men fy fan vilket jävla framsteg.
Jag sitter framför datorn med ett superstort leende. Var inte planerat, vi började mysa och jag bad om att få bli smekt. Innan han ens han göra det satt jag grensle över honom och sen.. sen hade vi sex. Blev inte lika nervös eller låst som jag brukar bli när vi försökt men kan bero på att då har det varit mer planerat, nu var det väldigt spontant. Jag skulle ju ändå bara bli smekt. Hade inte blivit smekt eller pullad på ett tag så trodde först jag skulle vara för tight men gick hur bra som helst. Vi tog det väldigt lugnt i början, nästan en millimeter i taget.
Nu efteråt... Visst känns det lite, svider lite grann men fan. Jag har kunnat ha sex! Är så lycklig nu! Längtar redan efter nästa omgång.
Jag sitter framför datorn med ett superstort leende. Var inte planerat, vi började mysa och jag bad om att få bli smekt. Innan han ens han göra det satt jag grensle över honom och sen.. sen hade vi sex. Blev inte lika nervös eller låst som jag brukar bli när vi försökt men kan bero på att då har det varit mer planerat, nu var det väldigt spontant. Jag skulle ju ändå bara bli smekt. Hade inte blivit smekt eller pullad på ett tag så trodde först jag skulle vara för tight men gick hur bra som helst. Vi tog det väldigt lugnt i början, nästan en millimeter i taget.
Nu efteråt... Visst känns det lite, svider lite grann men fan. Jag har kunnat ha sex! Är så lycklig nu! Längtar redan efter nästa omgång.
xoxo
Det gör ont...
... efter duschen, efter varje toalettbesök, efter att ha slarvat med salvor, mensens två sista dagar, dagarna efter mens, när jag sitter på en cykel, när jag sitter med benen i kors, när jag särar för mycket på benen, när jag har tajta jeans, när det är för varmt, när jag blivit kåt, när jag är kåt, om jag inte använder bomullstrosor 5 av veckans sju dagar, så fort det blir något tryck mot underlivet...
Detta är några av de gånger då jag kan räkna med mer smärta efteråt. Ibland gör det även ont utan någon som helst anledning. Så det är inte det lättaste att hålla humöret uppe när de vanligaste vardagssakerna som att gå på toaletten eller kläder gör att det bränner ännu mer.
Detta är några av de gånger då jag kan räkna med mer smärta efteråt. Ibland gör det även ont utan någon som helst anledning. Så det är inte det lättaste att hålla humöret uppe när de vanligaste vardagssakerna som att gå på toaletten eller kläder gör att det bränner ännu mer.
Att leva med smärta
Dagar som dessa undrar jag om jag helt enkelt kommer få lära mig att leva med min sjukdom. Just nu har jag haft konstant smärta i cirka två veckor utan att det gått över. Det har tvärtemot funnits stunder då jag verkligen bara vill skrika rakt ut för att det gör ännu mer ont. Men det är bara att bita ihop och hoppas att det går över. Inget av de vanliga metoderna hjälper och jag börjar snart bli så desperat att jag tar ett lån för att få pengar till botoxbehandling.
Sidospår: Är det någon som fått veta resultatet från forskningen om botox som skulle redovisas i början av februari?
Jag har haft vestibulit i över 3 år nu. Sjukdomen är en del av mitt liv men inte till det positiva. Jag hatar smärtan och den där brinnande känslan och skulle kunna gå långt för att bli av med den. Som person är jag egentligen väldigt lättsam, glad och har väldigt lätt för att skratta. Min humor är lägre än glocalnet, jag är rapp i käften och kan ge svar på tal till de flesta med glimten i ögat. Det framkommer nog inte så bra i bloggen men här skriver jag ju faktiskt bara av mig om vestibuliten. Därför blir det väldigt jobbigt för mig när jag pendlar så pass mycket som jag gör i humöret pga sjukdomen. Jag kan gå från att vara glad och utåtriktad till helt plötsligt bli nedstämd och tillbakadragen. Även om jag känner av sjukdomen när jag är glad så beror min nedstämdhet oftast på att det börjar göra mer ont och jag oftast försöker hålla tillbaka tårarna och skriken.
Nu med min älskade mr T så har jag gjort en hel del framsteg men själva vestibuliten är inte på väg att bli bättre, även om jag skulle vilja det. Jag kommer nog ha perioder då det känns bättre, kanske tom då det inte gör ont alls i en längre tid tex en en vecka eller månad. Men smärtan kommer nog tillbaka förr eller senare. Det har den alltid gjort. Därför vill jag prova botox. Måste jag ta fler sprutor så får det vara värt det, men får jag gå i två-tre månader utan att det känns som att underlivet håller på att brinna upp så är det för mig värt allt guld i småland. Vägen för att få botoxbehandling verkar lång och det jag är mest tveksam till är om mitt psyke orkar gå hela den promenaden.
Om jag måste leva med smärtan så tänker jag inte låta den helt ta över mitt liv och vara det som styr.
xoxo
Sidospår: Är det någon som fått veta resultatet från forskningen om botox som skulle redovisas i början av februari?
Jag har haft vestibulit i över 3 år nu. Sjukdomen är en del av mitt liv men inte till det positiva. Jag hatar smärtan och den där brinnande känslan och skulle kunna gå långt för att bli av med den. Som person är jag egentligen väldigt lättsam, glad och har väldigt lätt för att skratta. Min humor är lägre än glocalnet, jag är rapp i käften och kan ge svar på tal till de flesta med glimten i ögat. Det framkommer nog inte så bra i bloggen men här skriver jag ju faktiskt bara av mig om vestibuliten. Därför blir det väldigt jobbigt för mig när jag pendlar så pass mycket som jag gör i humöret pga sjukdomen. Jag kan gå från att vara glad och utåtriktad till helt plötsligt bli nedstämd och tillbakadragen. Även om jag känner av sjukdomen när jag är glad så beror min nedstämdhet oftast på att det börjar göra mer ont och jag oftast försöker hålla tillbaka tårarna och skriken.
Nu med min älskade mr T så har jag gjort en hel del framsteg men själva vestibuliten är inte på väg att bli bättre, även om jag skulle vilja det. Jag kommer nog ha perioder då det känns bättre, kanske tom då det inte gör ont alls i en längre tid tex en en vecka eller månad. Men smärtan kommer nog tillbaka förr eller senare. Det har den alltid gjort. Därför vill jag prova botox. Måste jag ta fler sprutor så får det vara värt det, men får jag gå i två-tre månader utan att det känns som att underlivet håller på att brinna upp så är det för mig värt allt guld i småland. Vägen för att få botoxbehandling verkar lång och det jag är mest tveksam till är om mitt psyke orkar gå hela den promenaden.
Om jag måste leva med smärtan så tänker jag inte låta den helt ta över mitt liv och vara det som styr.
xoxo
2009 går i sexets tecken
När det gäller vestibuliten så har jag gjort så många framsteg nu tillsammans med min älskade mr T. Vi har inte kunnat ha samlag än men fortsätter det såhär lär vi kunna ha det inom en snar framtid.
Vestibuliten gör fortfarande ont, vissa dagar kan jag inte sitta hur jag vill, använda jeans osv men jag har mina bra dagar också. Försöker att smörja med locobase och den andra som bedövar men tycker inte att det hjälper så mycket. Helst skulle jag vilja göra en botoxbehandling och hoppas att det hjälper. På tal om botox så ska resultatet snart avslöjas. Jag väntar med spänning!
Även om själva vestibuliten inte alltid gör ont så är vaganismen ett problem. Förut hade jag kontroll över mina muskler och kunde knipa till när jag ville men efter att ha fått både vesti och vaganism så har jag helt tappat kontrollen. Just nu är jag spänd i stort sett hela tiden. Tror därför att botoxen skulle hjälpa så man blir avslappnad igen.
Det tråkiga är att efter de gånger vi har lyckats göra något med kläderna av så har jag kännt mig väldigt öm och haft mer ont. Vi försöker bara på mina bra dagar så egentligen gör det väl lika ont som mina sämsta dagar men tråkigt att det ska bli så efteråt.
Vill inte att ni ska tro att jag klagar för de framsteg som jag gjort är helt otroliga. Trodde aldrig att jag skulle få njuta så mycket som jag gjort den senaste månaden tack vare mr T. Det känns skönt att han märker när det är rädslan och inte smärtan som gör att det tar stopp. Han är inte heller så på och tjatar utan låter mig få bestämma även om han tar väldigt många iniativ.
Det här blev en rätt tråkig text, känns nästan som en fakta text men men, man kan inte lyckas varje gång.
xoxo
Vestibuliten gör fortfarande ont, vissa dagar kan jag inte sitta hur jag vill, använda jeans osv men jag har mina bra dagar också. Försöker att smörja med locobase och den andra som bedövar men tycker inte att det hjälper så mycket. Helst skulle jag vilja göra en botoxbehandling och hoppas att det hjälper. På tal om botox så ska resultatet snart avslöjas. Jag väntar med spänning!
Även om själva vestibuliten inte alltid gör ont så är vaganismen ett problem. Förut hade jag kontroll över mina muskler och kunde knipa till när jag ville men efter att ha fått både vesti och vaganism så har jag helt tappat kontrollen. Just nu är jag spänd i stort sett hela tiden. Tror därför att botoxen skulle hjälpa så man blir avslappnad igen.
Det tråkiga är att efter de gånger vi har lyckats göra något med kläderna av så har jag kännt mig väldigt öm och haft mer ont. Vi försöker bara på mina bra dagar så egentligen gör det väl lika ont som mina sämsta dagar men tråkigt att det ska bli så efteråt.
Vill inte att ni ska tro att jag klagar för de framsteg som jag gjort är helt otroliga. Trodde aldrig att jag skulle få njuta så mycket som jag gjort den senaste månaden tack vare mr T. Det känns skönt att han märker när det är rädslan och inte smärtan som gör att det tar stopp. Han är inte heller så på och tjatar utan låter mig få bestämma även om han tar väldigt många iniativ.
Det här blev en rätt tråkig text, känns nästan som en fakta text men men, man kan inte lyckas varje gång.
xoxo
Kärlek och framsteg!
Visst kändes det jobbigt när det tog slut mellan mig och exet. Men samtidigt hade vi då bott ihop i några månader som vänner istället för ett par så det underlättade en hel del. Vi pratade ut och han sa själv att han hade tankar på att göra slut men eftersom jag mådde så dåligt ville han inte göra det värre. Tanken var snäll men då var en den av sakernasom gjorde att jag mådde dåligt att jag funderade på att göra slut men inte fick någon reaktion från honom om hur vi skulle göra.
Det som gjorde att jag tillslut sa orden var efter att jag hade strulat med en annan kille. Helt fel av mig, jag vet. Slå mig med alla moraliska piskor ni kan hitta men tror inte ni kan få mig att ha sämre samvete för det som skedde än vad jag redan har. Kvällen efter ringde jag iaf och gjorde slut. Ännu mer fel av mig att göra det över telefonen. Vi pratade om det sedan när jag kom hem igen.
Så för att göra det ännu värre inom det där med vett, etikett och moral så har jag blivit ihop med en annan, helt underbar kille. Vill ni fortsätta slå med era piskor så får ni gärna göra det men eftersom det här känns helt rätt och han får mig att må så bra så kan det inte vara fel. Redan innan jag och exet gjorde slut var jag väldigt nyfiken på honom och tyckte han var en riktigt bra kille med härlig humor och vi hade många gemensamma instressen. Jag tänker därför förlåta honom för att han är ett stort fan av Star Wars ;P Han var så lätt att prata med och timmarna flög förbi när vi pratade.
Efter att de tog slut gick det fort. Känslorna kom som ett oväntat brev på posten. Jag föll som en fura för honom. Det är återigen ett distansförhållande, norrut den här gången. Jag har tillbringat den största delen av den här månaden hos honom och jag är själv förvånad över hur bra vi passar ihop. Vi har samma barnsliga och lite råa humor, driver med om det mesta och flesta. Han lagar världens godaste köttfärsås och han har en charmig personlighet. Så härligt att få vara nära honom oavsett om det är i samma lägenhet eller genom att prata i telefonen. Vi visar varandra uppskattning på ett sätt som jag aldrig varit med om förut. Sen tycker jag det är ett stort plus att han har tagit det här med min vestibulit på ett väldigt bra sätt. Tillsammans med honom har jag även gjort en hel del framsteg när det gäller vestibuliten men mer om det i nästa inlägg, detta börjar bli lite väl långt.
Det som gjorde att jag tillslut sa orden var efter att jag hade strulat med en annan kille. Helt fel av mig, jag vet. Slå mig med alla moraliska piskor ni kan hitta men tror inte ni kan få mig att ha sämre samvete för det som skedde än vad jag redan har. Kvällen efter ringde jag iaf och gjorde slut. Ännu mer fel av mig att göra det över telefonen. Vi pratade om det sedan när jag kom hem igen.
Så för att göra det ännu värre inom det där med vett, etikett och moral så har jag blivit ihop med en annan, helt underbar kille. Vill ni fortsätta slå med era piskor så får ni gärna göra det men eftersom det här känns helt rätt och han får mig att må så bra så kan det inte vara fel. Redan innan jag och exet gjorde slut var jag väldigt nyfiken på honom och tyckte han var en riktigt bra kille med härlig humor och vi hade många gemensamma instressen. Jag tänker därför förlåta honom för att han är ett stort fan av Star Wars ;P Han var så lätt att prata med och timmarna flög förbi när vi pratade.
Efter att de tog slut gick det fort. Känslorna kom som ett oväntat brev på posten. Jag föll som en fura för honom. Det är återigen ett distansförhållande, norrut den här gången. Jag har tillbringat den största delen av den här månaden hos honom och jag är själv förvånad över hur bra vi passar ihop. Vi har samma barnsliga och lite råa humor, driver med om det mesta och flesta. Han lagar världens godaste köttfärsås och han har en charmig personlighet. Så härligt att få vara nära honom oavsett om det är i samma lägenhet eller genom att prata i telefonen. Vi visar varandra uppskattning på ett sätt som jag aldrig varit med om förut. Sen tycker jag det är ett stort plus att han har tagit det här med min vestibulit på ett väldigt bra sätt. Tillsammans med honom har jag även gjort en hel del framsteg när det gäller vestibuliten men mer om det i nästa inlägg, detta börjar bli lite väl långt.
Älskar dig mr. T
XoXo
Länge sedan nu..
Kan inte skylla på att jag inte haft tid för att skriva något för det har jag haft gott om. Hänt flera gånger att jag satt mig vid tagentbordet och börjat skriva men raderat då det bara blir svammel. Finns mycket att skriva så får nog ta och dela upp i flera inlägg så ni orkar läsa.
Liten uppdatering
Just nu i denna stund så känner jag mig svag. Nästan så man måste ta i mig med silkesvantar för att jag inte ska gå sönder. Jag tycker inte om den känslan. Försöker verkligen låtsas som att jag mår bra men det är stor lögn. Tror inte jag lyckas så värst bra med att ljuga heller. Jag har ingenstans jag verkligen kan kalla för hem längre, vet inte när jag kommer hitta en sådan plats heller. Behöver vara allt förutom svag och ömtålig för att klara av allt som sker och det som väntar mig. Det skrämmer mig att inte veta. Får egentligen skylla mig själv så som jag strulat till det. Lätt att vara efterklok.
Jag får skylla mig själv att jag mår som jag gör nu och har dåligt samvete. Mitt eget fel att jag är stressad och måste ordna med jobb och bostad utan att lyckas. Kan inte klandra någon annan över att jag inte kommer få känna tryggheten över att ha någonstans att kalla hem, där jag kan vara mig själv utan att behöva vara andra till lag. Behöver inte ha någon som berättar det för mig, jag vet redan att det är mitt eget fel. Det jag behöver är någon att kunna stödja mig mot för om jag har det jobbigt nu så är det ingenting mot hur det kommer bli sen när jag flyttat härifrån. Bara vetskapen om det gör att paniken kommer smygandes.
Det finns saker som sprider ljus i tillvaron också, och jag är så glad över det. Vissa saker gör livet roligare att leva men ibland räcker det inte till.
Jag får skylla mig själv att jag mår som jag gör nu och har dåligt samvete. Mitt eget fel att jag är stressad och måste ordna med jobb och bostad utan att lyckas. Kan inte klandra någon annan över att jag inte kommer få känna tryggheten över att ha någonstans att kalla hem, där jag kan vara mig själv utan att behöva vara andra till lag. Behöver inte ha någon som berättar det för mig, jag vet redan att det är mitt eget fel. Det jag behöver är någon att kunna stödja mig mot för om jag har det jobbigt nu så är det ingenting mot hur det kommer bli sen när jag flyttat härifrån. Bara vetskapen om det gör att paniken kommer smygandes.
Det finns saker som sprider ljus i tillvaron också, och jag är så glad över det. Vissa saker gör livet roligare att leva men ibland räcker det inte till.
Det är slut
Vi har gjort slut.
skriver mer om det senare i veckan
nu ropar sängen på mig
xoxo
skriver mer om det senare i veckan
nu ropar sängen på mig
xoxo
...
Nu för första gången har jag ork att skriva ett längre inlägg.
Den senaste tiden har jag gått in i en deprission. Kommer knappt upp ur sängen om dagarna, har helt tappat aptiten vilket har lett till att jag gått ner i vikt. När jag väl klarat av att slita mig från det varma täcket så gör jag inget vettigt alls. Diskar inte, städar inte, lagar inte mat och tvättar inte. Är ett under att jag ens borstar tänderna 2 gånger om dagen och att jag dushar iaf varannan- var tredje dag.
Jag har haft så mycket problem och att vestibuliten är tillbaka blev för mycket. All ork och vilja försvann. Det är väldigt få stunder som jag ens ler och skrattar. Jag bryter ihop för minsta lilla, gråter om nätterna och gör mitt bästa för attt jaga bort ångesten som kommer när jag försöker sova. Kan knappt sova, ligger vaken om nätterna och känner mig som en zombie om dagarna. Jag är helt utmattad, både psykiskt och fysiskt.
Precis när jag trodde att vissa saker skulle gå att ordna och några av problemen skulle bli bättre eller försvinna så händer detta. När det gäller vestibuliten hade jag ju verkligen börjat tro det var på väg att bli bra, att jag höll på att bli frisk. Nu gör det ont, så jävla ont. Från att knappt haft ont alls så gör det ont nästan hela dagarna. Smärtan kommer och går men ligger alltid där och trycker. Det känns som att vara tillbaka där jag började för mer än två år sedan.
Något som är väldigt jobbigt är jag tror inte att killen förstår hur dåligt jag mår. Skulle han då tjata om att jag ska tvätta? Han borde väl iaf försöka ställa sig och laga mat? Nog borde han låta bli att säga och göra det han vet jag stör mig på hos honom samtidigt som han själv skrattar. Visst, jag blir arg och irriterad på det mesta han gör just nu men han vissa saker vet han att jag tänder till på med gör så ändå. Jag förstår inte riktigt.. han har ju alltid varit ett bra stöd annars. De två första dagarna kändes han som ett stöd, nu vet jag inte.
Jag klarar åter igen inte av att han rör vid mig eller säger kommentarer som har med mitt utseende eller sex att göra. Självförtroendet som hade börjat byggas upp igen har åter igen sjunkit till botten. Tog så lång tid att få tillbaka det, vet inte hur jag ska klara av att lyckas igen. Orkar inte ens berätta vad han kan göra för att hjälpa mig för tror inte han kommer göra de ändringarna hos sig själv som behövs.
Kan förstå att det är jobbigt för honom också att behöva gå igenom det här igen. Men han måste låta mig få kraft och ork att ens försöka innan han mejlar och hör sig för om botoxbehandlingar. Han får ju ändå bara höra allt jag redan vet. Jag har varit hemsk mot honom nu när jag mått dåligt, hatar mig själv för det.
Vestibuliten och alla andra problem.. det är är för mycket, klarar inte av det. Vad har jag gjort för nåt för att förtjäna allt som händer mig? Måste vara en riktig hemsk människa.
Jag har haft så mycket problem och att vestibuliten är tillbaka blev för mycket. All ork och vilja försvann. Det är väldigt få stunder som jag ens ler och skrattar. Jag bryter ihop för minsta lilla, gråter om nätterna och gör mitt bästa för attt jaga bort ångesten som kommer när jag försöker sova. Kan knappt sova, ligger vaken om nätterna och känner mig som en zombie om dagarna. Jag är helt utmattad, både psykiskt och fysiskt.
Precis när jag trodde att vissa saker skulle gå att ordna och några av problemen skulle bli bättre eller försvinna så händer detta. När det gäller vestibuliten hade jag ju verkligen börjat tro det var på väg att bli bra, att jag höll på att bli frisk. Nu gör det ont, så jävla ont. Från att knappt haft ont alls så gör det ont nästan hela dagarna. Smärtan kommer och går men ligger alltid där och trycker. Det känns som att vara tillbaka där jag började för mer än två år sedan.
Något som är väldigt jobbigt är jag tror inte att killen förstår hur dåligt jag mår. Skulle han då tjata om att jag ska tvätta? Han borde väl iaf försöka ställa sig och laga mat? Nog borde han låta bli att säga och göra det han vet jag stör mig på hos honom samtidigt som han själv skrattar. Visst, jag blir arg och irriterad på det mesta han gör just nu men han vissa saker vet han att jag tänder till på med gör så ändå. Jag förstår inte riktigt.. han har ju alltid varit ett bra stöd annars. De två första dagarna kändes han som ett stöd, nu vet jag inte.
Jag klarar åter igen inte av att han rör vid mig eller säger kommentarer som har med mitt utseende eller sex att göra. Självförtroendet som hade börjat byggas upp igen har åter igen sjunkit till botten. Tog så lång tid att få tillbaka det, vet inte hur jag ska klara av att lyckas igen. Orkar inte ens berätta vad han kan göra för att hjälpa mig för tror inte han kommer göra de ändringarna hos sig själv som behövs.
Kan förstå att det är jobbigt för honom också att behöva gå igenom det här igen. Men han måste låta mig få kraft och ork att ens försöka innan han mejlar och hör sig för om botoxbehandlingar. Han får ju ändå bara höra allt jag redan vet. Jag har varit hemsk mot honom nu när jag mått dåligt, hatar mig själv för det.
Vestibuliten och alla andra problem.. det är är för mycket, klarar inte av det. Vad har jag gjort för nåt för att förtjäna allt som händer mig? Måste vara en riktig hemsk människa.
"Just dont stand there and watch me fall"
Tillbaka igen
Vestibuliten är verkligen tillbaka.
Orkar inte börja om igen.
Orkar inte börja om igen.
Pest eller kolera
Efter att ha mått dåligt hemma ett bra tag så kom jag och älsklingen överens om att ett besök i gamla hemstaden skulle nog få mig att må lite bättre. Så nu sitter jag här i mitt gamla rum.
Ska snart dra iväg och träffa bästa vännen. Ska bli skönt att verkligen få kunna prata ut med någon.
Ska snart dra iväg och träffa bästa vännen. Ska bli skönt att verkligen få kunna prata ut med någon.
Just nu känner jag mig väldigt förvirrad. Jag trivs så bra i mitt nya hem, i staden och jag älskar min sambo men samtdigt så blir jag sjukt uttråkad där. Samtidigt så hatar jag min gamla hatstad och de flesta människor som bor här men här händer det nåt. Spontanfika med någon, gå in på Ica och man träffar alltid någon man känner. Men det finns för många smärtsamma minnen här.
Det känns lite som att välja mellan pest o kolera; Där jag trivs men är uttråkad eller där jag vantrivs och har saker att göra?
xoxo
Det känns lite som att välja mellan pest o kolera; Där jag trivs men är uttråkad eller där jag vantrivs och har saker att göra?
xoxo
Bakslag
Snart dags att sova igen, hoppas verkligen det går bättre i natt än vad det gjort på hela veckan.
Hade ett stort bakslag när det gäller vestibuliten idag. Vi myste i soffan efter maten och medan jag blev kåtare så började det göra ont. Jag som precis hade börjat bli kåt utan att få ont. Hoppas det bara berodde på att jag är sjukt trött som det blev såhär. Behöver väl inte säga att det var slut på myset i samma stund smärtan kom. Jag orkar helt enkelt inte ge det en till chans eller bara ligga kvar och kramas. Går hellre därifrån för att komma ifrån skiten..
Inte vågat känna efter hur jag egentligen mår än.. Får bli i veckan när killen jobbar kväll och jag verkligen kan bryta ihop om det behövs. Känns som att jag skulle behöva det. kan inte gå runt såhär som jag gör, med en konstig tom känsla inuti mig.
Nu ska jag snart krocka med kudden.
Go natt!
Inte vågat känna efter hur jag egentligen mår än.. Får bli i veckan när killen jobbar kväll och jag verkligen kan bryta ihop om det behövs. Känns som att jag skulle behöva det. kan inte gå runt såhär som jag gör, med en konstig tom känsla inuti mig.
Nu ska jag snart krocka med kudden.
Go natt!
Jag kan inte sova
Denna natt är inget undantag.
Jag ger fan upp nu.
xoxo
Jag ger fan upp nu.
xoxo
