Brinnande vulva

Det här med string som alla använde när jag var fjortis har nog ställt till det för många tjejer. Hur bra för musen är de där snörerna egentligen? Svamp och infektioner och gud vet vad bara för att inga troslinjer skulle synas när man klädde sig i de tajtaste byxorna som fanns. Tur i oturen så vände trenden samtigt som jag fick vestibulit och string är nuförtiden mer ett undantag än en regel.

Jag vet att jag låter ytlig men poängen kommer snart. När jag var en av de där fjortisarna med string började mitt intresse för underkläder. Matchande trosor och bh varje dag, förutom tvättdagar då. Jag kände mig skitsnygg! Riktigt sexig, bara pågrund av lite underkläder. Ni har säkert hört att med ett par snygga underkläder så kan man känna sig snygg i det mesta? Så var det för mig. Min samling växte och växte. sen tog det stopp. Sen kom vestibuliten in i bilden.

Stora, fula bomullstrosor. Hur snygg känner man sig i det liksom? Skulle jag någon gång vara dum och använda nåt annat börjar det helvetet därnere spöka. Okej, hipsters är modernt, men jag känner mig inte speciellt snygg i det. Jag vill ha spetsar, gensomskinligt, strass och massa annat, fast inte allt på en gång såklart. Skulle betala dyrt till den som kan designa ett par hipsters som ser ut som mina favoritstring. (ja, dom är fortfarande sparade fast jag inte får använda dom).
 
Nu när jag startar om ska jag även göra en omstart på underklädesfronten. Någonstans måste det ju finnas skitsnygga och sexiga ickestring i bomull som inte kostar för mycket pengar. Vet ni vart jag ska börja leta?


xoxo

Höll nästan på att glömma något bra om mig själv.. Jag är bra på att baka. Shit, tog fyra minter att komma på det. Siktar på 3½ i nästa inlägg.
xoxo

Lika bra att börja med listan på en gång.
Here is my idea: För varje inlägg jag skriver måste jag nämna något bra med mig själv. Det får vara vad som helst, så länge det är bra. Oavsett hur deppiga inlägg jag skriver så måste jag skriva något bra. Annars... måste jag skriva tre bra saker i nästa inlägg.

Låter det här som en bra idé?

Här kommer det första "braiga" med  mig:
Jag är duktig på att lära mig sångtexter, trots att jag bara hört låten en enda gång.

xoxo

En tjej skrev på forumet att hon har kunnat ha sex igen. Tänk att man kan bli så glad över att någon kan ha sex, glad för hennes skull att hon mår så pass bra. Hon verkar ha haft en rätt bra inställning till sjukdomen, en sån som jag vill ha men inte klarat av att skaffa. Positiva tankar.

Sex är inte allt men för mig känns det som ett mål. Ett tecken på att jag är frisk. Jag tänker inte mycket på sex när jag är ensam för jag blir knappt kåt längre. Däremot så fort jag träffar min pojkvän så känner jag att jag vill så gärna... Jag älskade sex förut. Ettt litet vilddjur i sängen som ville leka ofta med pojken. Visst, han har inga problem med att vi kanske aldrig kommer ha sex igen men ändå. Jag vill. Jag blir ju inte ens kåt nuförtiden...

Så med lite inspiration från den tillfrisknande medlemen på forumet ska jag tänka positivare och verkligen ta tag i mina problem så jag blir av med v nångång. Ska iaf tjuvstarta nu och sen börja ordentligt när jag flyttat till pojken, då får han puscha på mig lite för jag vet hur jag fungerar.

Det här ska göras:
- Köpa locobase repair. Den kombinerat med vanlig locobase borde ge bättre resultat. Ska även använda salvorna mer än vad jag gör nu.
- Prata med någon. Det är mycket som snurrar runt i huvudet och skulle behöva få prata ut med någon. funderat på det ett bra tag men vågar inte riktigt. Dags att ta itu med dilemmat.
- Träna bort vaganismen. Slappna av, slappna av, slappna av. Låter lättare än vad det är. Här måste verkligen pojkvännen hjälpa mig. Jag som knappt vågar smörja med salva... Men det ska gå, det sitter i huvudet så det ska tränas bort.
- Mensproblemet. Något står inte rätt till och jag blir inte frisk så länge det håller på såhär. Ett litet besök hos fru doktor ( ingen herr här inte) och sen är det fixat. Någon som vill hålla i handen under tiden? Får kolla efter bra läkare när jag flyttat, Skåne är stort så någon borde jag hitta som har kunskap och kan ta hänsyn till att jag har v. Inga jävla instrument i mig utan extrem stark bedövning, tack.
- Stressen. Mycket försvinner med flytten, resten löser sig. Right? Med andra ord, sluta stressa.
- Jobba på Självförtroendet och Självkänslan. Båda är på botten. Någon att prata hjälper nog en del och att flytta till pojken. Han är helt underbar. Får nog prova med listor och sånt fjoll. Hjälper det så hjälper det även om det kommer vara väldigt svårt i början. Något finns det väl finnas som jag är bra på?
- Sex. Det kommer när det kommer. Ingen idé att försöka skynda på och prova när jag inte känner mig redo. har jag blivit lite bättre och försöker lär jag bli sämre igen och har då försökt i onödan. Jag ska verkligen känna mig redo när jag försöker. Tur att jag har en förstående pojkvän.

Det här ska jag klara, så det så!

xoxo

Ursäkta ämnet men min mens är helt fucked up. I maj förra året tog jag min sista p-spruta och mensen är fortfarande inte som den ska. Tycker snarare att det går åt andra hållet... Börjar bli riktigt ororlig att nåt är fel. Typ två veckors mellanrum och sen är det igång igen. De två sista dagarna blir min vestibulit alltid värre. Hinner knappt kännas bättre innan det känns sämre igen. Jag vet att det skulle ta ett par månader efter att man slutat med sprutan men va fan, snart gått ett helt år. Kommer aldrig bli bra från min vestibulit så länge det håller på såhär. Kan inte använda tampong pga av v så blir bindor istället och det är en av anledningarna till att jag fått v (tror jag iaf).

Innan jag började med p-spruta år jag Cerazette, som är ett minipiller. Mensen blev riktigt oregelbunden och tillsut hade jag ingen koll på när den skulle komma. Det var jobbigt med tanke på att innan kunde jag nästan säga klockslag, så regelbunden var min mens före pillrena. Jag blödde inte alltid mycket så kunde därför inte använda tamponger. Tyvärr så blev det irriterat av bindor. Efter ett tag kom de första symptomen på vestibulit, som jag då berodde på stress.

När jag tillslut blödde lite varje dag valde jag att byta preventivmedel och barnmorksan tyckte att p-spruta skulle passa mig. Kan inte vanliga p-piller pga av cancer och andra sjukdomar i släkten. Jag älskade sprutan! En gång var tredje månad, ett litet stick i skinkan. Så smidigt, så enkelt. Vilket helvete det blev... Biverkningarna: Dåligt humör och extrem magont. Kunde knappt stå på benen vissa dagar. Magonten jag har nu, dagarna efter mensen, påminner om den smärtan så kanske har nåt samband.

Så nu är frågan: När blir min mens bra så resten av mig kan bli bra igen??

xoxo

Vad är det för fel på mig egentligen? Så fort någon kommer för nära så vill jag stöta bort dom. Knuffa hårt så de aldrig försöker igen men samtidigt är det närhet som jag allra mest vill ha. Ni hör ju själva hur ologiskt det är. Alltid på vakt för att inte låta någon lära känna mig för mycket då åker taggarna ut och jag blir som en annan människa. Från att ha träffats eller pratat flera gånger på en vecka kan jag göra allt för att inte se eller höra den personen på så lång tid som möjligt. Inte konstigt att jag inte har så många vänner. Det går bra till en början sen händer det något och jag stöter bort dom. Försöker verkligen att jobba på det men ibland sker det utan att jag tänker på det. Det är något som skrämmer med att låta någon lära känna mig. Självförtroende har jag egentligen aldrig haft. Så fort jag bygger upp det så händer något och det rasar igen. Efter jag fick vestibulit för ca 2 år sedan har jag inte lyckats så självförtroendet och självkänslan är på botten. Jag har blivit redigt sårad ett flertal gånger av människor jag verkligen litat på, som bästa vänner och familj. Är det därför jag gör så?


Det jobbiga är att jag är såhär mot min pojkvän också. Vet inte riktigt om han har märkt det. Från att ena dagen vara kelig och vilja mysa hela tiden till att vara kylig och knappt säga ett enda ord till honom. Hur ska han klara av att bo med mig när jag är en så vidrig människa? Jag är verkligen hemsk. Det sjuka är att jag vill inget hellre än att ha hans armar om mig och höra hans lugna röst. Han är min trygghet men jag stöter bort honom. Så ska man inte göra mot den man älskar.






xoxo

Äntligen är datorn fixad. Inte hunnit med så mycket den sista tiden förutom att jobba. Jobbat 7 dagar i rad och dom vill ha hjälp idag också. Blir 11 dagar i rad då, vet inte om jag pallar det. Så trött i kroppen och huvudet värker men behöver verklligen pengarna. Ska ju snart flytta ner till pojkvännen =) bara 1½ månad kvar.

Lite av stressen har släppt men mycket är kvar. Tydligen kan stress vara en av många orsaker till att man får v och att symptomen inte går över. Inte så konstigt om jag ofta har ont med tanke på hur stressad jag är. Måste verkligen lugna ner mig lite innan kroppen pajar ihop. Min astma har gått från att endast reagera på damm och kvalster till riktig astma och får attacker nästan varje dag nu för tiden.

Så vad är jag då så stressad över?

Pengar. Okej, lite bättre blev det när jag klarade av körkortet och får behålla det mesta av lönnen nu men innan hade jag inte lika mångar timmar= inte lika mycket pengar. Februari lönen är den första som jag får betalt för heltid typ. Måste fortfarande betala av det sista på bilen, 7000 kronor. behöver pengar tills jag flyttar för tänk om jag inte hittar ett jobb på en gång. då måste jag ha lite undansparat för att kunna betala hyra och räkningar. Hittar jag jobb har jag och pojken istället pengar ill möbler. Mitt sparkonto är nästan tomt efter alla körlektioner och måste fyllas på igen, annars är jag körd om det händer nåt.   Need money!

Jobb. Slipper äntligen mitt nuvarande jobb som jag inte trivs med. Massa stress försvinner då men jag jobbar fortfarande där i en månad till fram tills dess är det stress.stress,stress,stress. alltid högt tempo på jobb. Får inte de raster vi ska ha, jobbar fler timmar än vad jag egentligen får göra, stress, underbemannande nästan varje dag i en månad nu, dåligt betalt, och så stress också. Förresten, sa jag att det var stressigt? Sen har jag ju inget nytt jobb i skåne så stressad och orolig över det. Inget jobb, inga pengar. Så enkelt är det.

Flytten. Missuppfatta mig inte, jag tror vi kommer få det bra ihop men tänk om... Måste sluta oroa mig för sånt som kan hända. Får ta det som det kommer. Men funkar det inte måste jag krypa tillbaka till den här skitstaden igen
 med svansen mellan bena. Sen är det tusen miljoner saker att fixa inför, under och efter flytten.

Tiden.  Den räcker fan inte till. Skulle behöva 24 timmar till på dygnen så jag hinner med allt. Allt jag gör nu för tiden är jobba, sova, jobba, sova och lite dator där emellan. När ska jag hinna skriva alla arbetsansökningar, packa, träffa vänner, träffa familjen, hinna gå alla ärenden som skulle göras för flera veckor sedan. jag skulle även behöva tid till att ta hand om mig själv med tanke på hur jag mår, sova ut ordentligt, städa mitt bombnedslag till rum, träna och bara slappa. Vet ni hur mycket tid jag slösar bar på det här inlägget?!? Det gör mig inte mindre stressad.

Familjen. Massa saker som jag inte tänker skriva här som bidrar till att jag är stressad.

Sex och vestibulit. Jag vill bli frisk. jag vill ha sex. Men när?!? Its killing me.

Allt är bara stress, stress, stress. ska bli skönt när jag väl flyttar och får ett jobb som jag trivs med. Det kommer kännas bättre då och när jag börjar stressa ner kan jag ta itu med vestibuliten med hjälp av pojkvännen. Drömma går ju....