Brinnande vulva

Den senaste tiden har jag gått in i en deprission. Kommer knappt upp ur sängen om dagarna, har helt tappat aptiten vilket har lett till att jag gått ner i vikt. När jag väl klarat av att slita mig från det varma täcket så gör jag inget vettigt alls. Diskar inte, städar inte, lagar inte mat och tvättar inte. Är ett under att jag ens borstar tänderna 2 gånger om dagen och att jag dushar iaf varannan- var tredje dag.

Jag har haft så mycket problem och att vestibuliten är tillbaka blev för mycket. All ork och vilja försvann. Det är väldigt få stunder som jag ens ler och skrattar. Jag bryter ihop för minsta lilla, gråter om nätterna och gör mitt bästa för attt jaga bort ångesten som kommer när jag försöker sova. Kan knappt sova, ligger vaken om nätterna och känner mig som en zombie om dagarna. Jag är helt utmattad, både psykiskt och fysiskt.

Precis när jag trodde att vissa saker skulle gå att ordna och några av problemen skulle bli bättre eller försvinna så händer detta. När det gäller vestibuliten hade jag ju verkligen börjat tro det var på väg att bli bra, att jag höll på att bli frisk. Nu gör det ont, så jävla ont. Från att knappt haft ont alls så gör det ont nästan hela dagarna. Smärtan kommer och går men ligger alltid där och trycker. Det känns som att vara tillbaka där jag började för mer än två år sedan.

Något som är väldigt jobbigt är jag tror inte att killen förstår hur dåligt jag mår. Skulle han då tjata om att jag ska tvätta? Han borde väl iaf försöka ställa sig och laga mat? Nog borde han låta bli att säga och göra det han vet jag stör mig på hos honom samtidigt som han själv skrattar. Visst, jag blir arg och irriterad på det mesta han gör just nu men han vissa saker vet han att jag tänder till på med gör så ändå. Jag förstår inte riktigt.. han har ju alltid varit ett bra stöd annars. De två första dagarna kändes han som ett stöd, nu vet jag inte.

Jag klarar åter igen inte av att han rör vid mig eller säger kommentarer som har med mitt utseende eller sex att göra. Självförtroendet som hade börjat byggas upp igen har åter igen sjunkit till botten. Tog så lång tid att få tillbaka det, vet inte hur jag ska klara av att lyckas igen. Orkar inte ens berätta vad han kan göra för att hjälpa mig för tror inte han kommer göra de ändringarna hos sig själv som behövs.

Kan förstå att det är jobbigt för honom också att behöva gå igenom det här igen. Men han måste låta mig få kraft och ork att ens försöka innan han mejlar och hör sig för om botoxbehandlingar. Han får ju ändå bara höra allt jag redan vet. Jag har varit hemsk mot honom nu när jag mått dåligt, hatar mig själv för det.

Vestibuliten och alla andra problem.. det är är för mycket, klarar inte av det. Vad har jag gjort för nåt för att förtjäna allt som händer mig? Måste vara en riktig hemsk människa.