Brinnande vulva

Lika bra att skriva om hur det gick när jag skulle träffa den där "experten" i grannstaden för att få bättre hjälp med min vestibulit. Inlägget kommer bli rätt långt men det får ni stå ut med.

Fick hjälp av ungdomsmottagningen att få tiden. Kändes bra att dom hjälpte mig så mycket. När dom inte kom fram på telefonnumret som man bokade tider på, använde dom flera av sina kontakter för att få tag på "experten". Hon var en väldigt upptagen människa som bara jobbade en dag i veckan och därför var det lång väntetid. Kommer inte ihåg exakt hur länge jag fick vänta men var iaf 2-3 månader.

Väl där fick jag inget bra första intryck av henne. Sånt gör mycket i såna hära situationer. Fick sitta ner på hennes kontor och hon frågade bara om jag hade v, och jag svarade ja. Sedan fick jag fylla i ett papper och det kändes nästan som ett prov. Genom svaren skulle dom kunna se om jag verkligen hade v, enligt henne. Frågorna hade mycket med sex att göra som om man blivit våldtagen, utnyttjad, ont vid när man förlorade oskulden och så vidare. Hur många partners man haft, hur ofta och såna privata saker. Några frågor handlade om hälsan. Om man var stressad, haft ont i magen, svamp, urinvägsinfektion, könssjukdomar osv.

Efteråt kollade hon genom svaren och sa att jag stämde in på flera av alternativen till varför man får v. Hon berättade att hon bokat tid till deras gynekolog som senare skulle göra en undersökning. Eftersom jag redan gjort en på ungdomssmottagningen behövde inte hon göra någon. Varför deras gynekolog då skulle göra en förstår jag fortfarande inte. "Experten" berättade att dom anordnade träffar så man kunde få prata med andra drabbade. Det var så skönt att höra att det fanns fler, till och med från min stad. Hon förklarade även att hon skulle fungera som mitt bollplank, eller vad ska kalla det för, eftersom det finns så många tankar runt omkring.

När jag lämnade henne var jag glad. Det kändes som att jag skulle kunna bli frisk. Det skulle ta tre månader innan vi sågs igen och tills dess skulle hon ha planerat nästa gruppträff för tjejer med v. Jag skulle prova de "tips" hon gett mig och säga om jag märkt nån skillnad. De tips jag fick hade jag redan hört på ungdomssmottagningen och redan börjat med.

Månaderna gick och dags för återbesök. Mycket hade hänt under de månaderna som gjorde att jag var på väg att bli deprimerad. Jag mådde verkligen skit. Försökte berätta för henne hur jag mådde men det enda hon frågade var om jag använde jordnötsoljan som hon sagt till mig. När jag sa att det gjorde ont sa hon irriterat att jag skulle använda den ändå, där det gjorde ont. Har man inte haft vestibulit går det inte att föreställa sig hur jävla ont det gör när det börjar bränna. Jag fick noll respons från henne. Det som jag tidigare hoppats på försvann. Varken gruppträffen eller tid till gynekologen hade hon inte ordnat, och mitt bollplank hade blivit till en kall vägg. Jag kände mig ensam och sviken.

Hur kan man sitta och titta på klockan när det sitter en trasig, gråtande människa framför dig med så mycket problem att hon inte vet vart var hon ska börja och avbryta för att fråga om en olja... När jag träffade henne var min vestibulit som svårast. Det gjorde ont närsomhelst varje dag oavsett vad jag gjorde. Hur kan man då säga till någon att göra smärtan värre genom att smörja precis där jag har ont? Jag var glad att jag klarade av att smörja runt omkring, så ont hade jag. Jag behövde bedövningsmedel ifall jag skulle klara av att smörja i det området där det brände. När jag gick därifrån sa hon till mig att använda jordnötsoljan mer.

Fick tid för återbesök tre månader senare men gick aldrig dit. Jag har flera gånger tänkt boka tid hos terapeut eller psykolog för att kunna prata med någon men varit rädd för att dom ska göra samma sak. Jag var så utsatt och blev mött på sämsta tänkbara sätt. Har pojkvännen men vill inte lasta honom med allt. Känns inte rätt. vet att han hjälper mig med det jag vill ha hjälp med, men vill kunna prata någon som förstår mer vad själva sjukdomen innebär. Lite därför jag startade bloggen, har man ingen att prata med får man väl skriva istället. har börjat skriva lite med en tjej från forumet den här veckan och känner redan hur stor skillnad det gör.


Nu orkar jag inte skriva mer så god natt på er.

xoxo

I veckan köpte jag äntligen Locobase. Fattar inte varför det har varit så svårt att gå in på apoteket för att köpa salvan. Den står ju inte ens bland intimprodukterna. En helt vanlig oskyldig salva som man kan ha med sig överallt och om nån frågar är det bara att säga att man har torra händer. Fler stycken på forumet har skrivit att den hjälper så värt ett försök. Vet inte riktigt vad jag ska göra annars.. Tror ju inte den kommer göra mig frisk men förhoppningsvis kan den minska besvären så jag vågar prova lite smek och sånt... usch, tanken på sex skrämmer mig fortfarande.

En dag i taget får det bli. Först locobase och vad som händer sen får jag ta då.

Efter att jag insett att det var vestibulit jag hade dröjde det (tyvärr) lite till innan jag samlade mod till att gå på undersökning. Mest av rädsla för att det skulle göra ont. Tänk om dom skulle stoppa in nåt instrument så det brände i timmar efteråt. Jag ringde ungdomsmottagningen här i lilla stan för att få en tid. Hon som svarade trodde mig inte riktigt när jag sa att jag hade vestibulit utan försökte få mig att tro att det var svamp eller liknande. Fick iaf komma dit samma dag.

Väl där fick jag berätta hur länge det hade gjort ont. Jag blev mer och mer nervös för varje minut för jag visste att det skulle bli nån typ av undersökning. Jag grät när hon berättade hur den skulle gå till, medan hon gjorde den och efteråt. Det låter nog inte så farligt med "ska bara trycka lätt med en tops på vissa punkter" men fy fan säger jag bara. Det gjorde ont, brända och sved trots att hon knappt rörde mig. Tänk att en liten bomullspinne kan göra så ont.

Eftersom hon som bokade tiden till mig inte trodde det var vestibulit fick jag inte träffa någon som kunde ställa diagnosen även om det var solklart att det var vesti. Fick en ny tid men dröjde en månad ungefär. Kommer inte ihåg om hon var gynekolog eller barnmorska som jag träffade men snäll var hon. Slapp göra en till undersökning. Tur var väl det för jag grät redan när jag kom innanför dörren av rädsla för behöva göra den igen.

Fick tipset att använda jordnötsolja att smörja med så ofta jag kunde. Hon förstod om det gjorde ont men att jag iaf skulle prova att smörja runt omkring i början. Sedan bokade hon en ny tid, den här gången hos "experten" i grannstaden som tagit hand om många tjejer med vestibulit.

Blir ledsen och arg bara av att tänka på den så kallade hjälpen jag fick av experten så orkar inte skriva om det i det här inlägget. Får bli nästa gång.

xoxo

Det tog ett tag för mig att inse att jag hade vestibulit. Först trodde jag det berodde på stress eftersom jag gick sista ring på gymnasiet när de första symptomen kom. Tänkte att det var stressen som gjorde att jag spände mig och att det därför gjorde ont. Försökte ändå att ha sex men det blev inte bättre. I det här stadiet gjorde det ont och sved på ett konstigt brännande sätt efter sex men försvann efter en liten stund.

I juni år 2006 hade jag haft symptomen i ungefär ett halvår. Stressen som jag hade då försvann samma dag som jag tog studenten. Eftersom jag och min pojkvän trodde det berodde på stress tänkte vi att nu borde det inte vara några problem. Vad fel vi hade... Nu började det istället bränna medan vi hade sex och vi var tvungna att avbruta för det gjorde jävligt ont. Smärtan kunde ibland försvinna efter ett par minuter men ibland tog det timmar. Det var väl inte förrän då jag började förstå att det inte var stress utan nåt annat. Könssjukdom var min första tanke.

Jag kommer inte riktigt ihåg hur fort det gick men symptomen blev bara värre. Eftersom det brände varje gång vid sex låste jag mig själv och bara väntade på att det skulle göra ont. Det blev svårt att slappna av men envis som jag var försökte jag fortfarande ha sex. Om vi bara tar det lite lugnare, lite försiktigare...

Tillslut gick det inte alls. Ingenting kom in i mig, det var som om en brinnande vägg satt i vägen och hindrade både fingrar och snoppar. Det började även göra ont även när jag inte försökte ha sex. När jag satt ner, hade jeans, blev kåt. Ibland försvann det lika fort som det hade kommit men oftast satt det kvar, som mest i flera timmar. Mitt självförtroende fick sig en törn för jag kände mig osexig, konstig och okvinnlig. Vad var det för fel på mig?

Jag hade i ett par månader tänkt söka hjälp för mitt problem men visste för vad. Könssjukdom, svamp, infektion? I oktober 2006 var jag hemma hos pojkvännen och sökte efter nånting som stämde överens med mina symptom. jag tror det var på ungdomar.se som jag hittade fakta om vestibulit. Då visste jag vad det var jag hade och det kändes inte bättre, tvärtom.

Jag tror det här med text i det här inlägget nu. Svårare att skriva om det här än vad jag trodde det skulle vara så får fortsätta en annan gång.

xoxo

Hej på er därute!

Den här bloggen har jag tänkt skaffa ett bra tag men inte orkat ta tag i saken förrän nu. Jag lider av vestibulit, "brinnande vulva", och har haft sjukdomen i över 2 år. För er som inte vet vad vestibulit innebär så kan jag säga att brinnande vulva förklarar saken rätt bra... Brännande smärtor i underlivet vid till exempel sex.

Anledningen till att jag startat den här bloggen är för att kunna skriva av mig lite om min egen vestibulit "Varför, hur och när fan kommer jag bli frisk igen." Inläggen kommer varvas mellan mina egna (ibland osammanhängande) tankar och fakta som jag hittat. Skulle den här bloggen hjälpa någon är det bara ett plus i kanten. Får väl först se hur aktiv jag kommer vara på att uppdatera.