Brinnande vulva

Måste få skriva det här, är så glad just nu.

Var nyss inne på forumet där det var en tjej som skriv ett inlägg. Hon jobbar på en av Sveriges största modetidingar ,och nu ska dom skriva om vestibulit, eller om jag uppfattade det rätt så om hur man förebygger det. (Nu och nu... blir i höst)

Jag hoppas verkligen att artikeln gör att fler får upp ögonen för den här sjukdomen. Hoppas också att tjejer inser hur vikigt det är att lyssna på sin kropp.

Längtar tills det blir oktober!
xoxo

Det jobbiga med att vestibuliten varit snäll nu i ett par veckor är att när smärtan kommer tillbaka så gör det så jävla ont. Jag hade börjat hoppats att det var på väg att bli bra igen men igår kom det tillbaka. Kände av det lite när jag skulle sätta mig i soffan med benen uppdragna som jag tycker om. Dom åkte snabbt ner igen när det brann till. Som tur var gick det över på en gång. Sedan blev det dags att sova och fy fan säger jag bara. Hatar när det gör så ont. Fick tårar i ögonen och ingen salva hjälpte.

Jag vet inte vad gjorde för att det skulle vara i stort sett smärtfritt under ett par veckor. Hoppas det smärtfria kommer tillbaka, men för att stanna. Annars är det bättre att det gör ungefär lika ont hela tiden, man blir van vid smärtan efter ett tag. Ibland kan det ta veckor, ibland månader men van blir man. Usch, vad hemskt.. bli van med att ha ont. Ingen ska behöva vänja sig vid det.

Även om vestibuliten varit snäll ett tag så ställer den ändå till med problem. De få gånger jag har en sexdröm så gör det ont. Jag kan väl iaf få ha mina drömmar ifred utan att den här dumma sjukdomen ska förstöra.

xoxo

Så modigt gjort att gå ut med namn och bild i en rikstäckande tidning som många läser. Hade jag själv inte haft vestibulit så skulle jag inte förstå hur svårt det är att prata om sjukdomen. Det känns verkligen tabu då det är svårt att få andra att förstå hur ont det verkligen gör och hur ofta.

Jag skulle vilja vara lika modigt som Helen är i artikeln och berätta om sjukdomen, för jag vill att andra ska veta. Jag vill att tjejer ska ta bättre hand om sig, inte stressa när det gäller sex och lyssna bättre på sig egen kropp. Dom som har haft oturen att få vestibulit ska få veta att det gör att göra något åt sjukdomen, även om det krångligt och man måste våga testa olika behandlingar. Dom ska veta att det finns ett forum och kunniga läkare.

Men att gå ut med namn och bild skulle jag noga aldrig våga.. däremot om jag fick vara anonym. Då spelar det ingen roll hur stor eller liten tidning det är.

Fast jag gjorde en sak häromdagen som jag tyckte var modigt.. iaf för att vara mig. Har för ett tag sedan börjat sommarjobba  och där jobbar det 4 kvinnor i olika åldrar. När det bara var jag och en av dom som arbetade började vi prata om att skaffa barn. Då sa jag att det är lite jobbigt när vänner och andra runt omkring får barn och inte jag, jag kan inte ens börja fundera på att få barn då jag inte ens kan ha sex. Jag berättade att jag hade vestibulit men sa inte så mycket om själva sjukdomen mer än att det bränner och gör ont, och att jag även fått vaganism pga av vestibuliten.

Så modigt eller inte, för mig var det lilla ett stort steg.

xoxo

På www.vestibulit.com finns ett forum för alla med vestibulit. Där står det om olika behandlingar mot vestibulit, vaganism och svamp. Man kan läsa om vilka salvor som funkar för de andra och vad som inte funkar. Det står om bra mottagningar, om någon ordnar stödträffar och liknande. Några skriver även om sin vestibulit på forumet om hur dom blev sjuka och blivit friska.

För mig betyder forumet oerhört mycket. Jag hade nästan gett upp hoppet när jag av en slump snubblade in dit. Det blev en nystart när jag läste allt som stod där. Så många olika sätt att behandla som ingen nämnt eller jag läst om på nätet. Det bästa var att veta att de tankar som jag har rörande vestibuliten är jag inte ensam om.

Så om du har vestibulit tycker jag du ska kika in där. 

xoxo

Den här veckan har jag inte haft speciellt ont av vestibuliten, varit på gränsen till  ingenting.  Har varit riktigt skönt. Vet inte vad det är som gör att jag inte haft ont då jag  inte använt några salvor eller liknande. Kanske är det för att jag som person har varit mycket mer avslappnad mot vad jag brukar vara. Trivs så bra med allting just nu, tillskillnad mot innan då problemen var överallt.

Även om vestibuliten har varit snäll så har min vaganism varit rätt grymm, på ett elakt sätt. Egentligen tror jag att den gör ungefär lika ont i vanliga fall, det är bara det att smärtan från vestibuliten har nog tagit över. Fick riktiga kramper, kändes i hela underlivet.

Ärligt talat, jag har hellre ont av vaganismen än vestibuliten. Att slippa den där svidande, brinnande smärtan är guld värt. Sedan känns det lättare att jobba bort vaganism än vestibulit. Fast vad vet jag.. måste ju bli av med vesti innan jag tar itu med min vaganism. Man kan alltid intala sig det så det känns lättare sen när det väl är dags. Lite avslappnande övningar är allt jag gör nu för vaganismen då jag inte kan komma i närheten av underlivet utan att det bränner.

Hoppas att vestibuliten kan fortsätta vara snäll mot lilla mig.

xoxo

Varje dag känns som en kamp. När dagen är slut så känns det som att jag alltid har förlorat och vestibuliten har vunnit. Jag försöker alltid att tänka att det ska bli en bra dag idag när jag vaknar. När jag ska lägga mig tänker jag att imorgon ska det bli en bättre dag. Jag har lika fel varje gång.

Jag vet att den här bloggen är lite smått deppig men jag måste få göra mig av med alla negativa känslor nånstans. All tid bland andra människor går åt till att le och låtsas till att allt är bra. jag klarar inte av att berätta för alla att jag har vestibulit, jag menar.. hur ska dom förstå när inte ens läkare som ska vara utbildade på sjukdomar vet vad det är.. Jag vill inte ha en tycka-synd-om-blick från andra, sån har jag aldrig varit. Det jag vill ha är förståelse till varför jag ibland mår väldigt dåligt.