Positiva tankar
En tjej skrev på forumet att hon har kunnat ha sex igen. Tänk att man kan bli så glad över att någon kan ha sex, glad för hennes skull att hon mår så pass bra. Hon verkar ha haft en rätt bra inställning till sjukdomen, en sån som jag vill ha men inte klarat av att skaffa. Positiva tankar.
Sex är inte allt men för mig känns det som ett mål. Ett tecken på att jag är frisk. Jag tänker inte mycket på sex när jag är ensam för jag blir knappt kåt längre. Däremot så fort jag träffar min pojkvän så känner jag att jag vill så gärna... Jag älskade sex förut. Ettt litet vilddjur i sängen som ville leka ofta med pojken. Visst, han har inga problem med att vi kanske aldrig kommer ha sex igen men ändå. Jag vill. Jag blir ju inte ens kåt nuförtiden...
Så med lite inspiration från den tillfrisknande medlemen på forumet ska jag tänka positivare och verkligen ta tag i mina problem så jag blir av med v nångång. Ska iaf tjuvstarta nu och sen börja ordentligt när jag flyttat till pojken, då får han puscha på mig lite för jag vet hur jag fungerar.
Det här ska göras:
- Köpa locobase repair. Den kombinerat med vanlig locobase borde ge bättre resultat. Ska även använda salvorna mer än vad jag gör nu.
- Prata med någon. Det är mycket som snurrar runt i huvudet och skulle behöva få prata ut med någon. funderat på det ett bra tag men vågar inte riktigt. Dags att ta itu med dilemmat.
- Träna bort vaganismen. Slappna av, slappna av, slappna av. Låter lättare än vad det är. Här måste verkligen pojkvännen hjälpa mig. Jag som knappt vågar smörja med salva... Men det ska gå, det sitter i huvudet så det ska tränas bort.
- Mensproblemet. Något står inte rätt till och jag blir inte frisk så länge det håller på såhär. Ett litet besök hos fru doktor ( ingen herr här inte) och sen är det fixat. Någon som vill hålla i handen under tiden? Får kolla efter bra läkare när jag flyttat, Skåne är stort så någon borde jag hitta som har kunskap och kan ta hänsyn till att jag har v. Inga jävla instrument i mig utan extrem stark bedövning, tack.
- Stressen. Mycket försvinner med flytten, resten löser sig. Right? Med andra ord, sluta stressa.
- Jobba på Självförtroendet och Självkänslan. Båda är på botten. Någon att prata hjälper nog en del och att flytta till pojken. Han är helt underbar. Får nog prova med listor och sånt fjoll. Hjälper det så hjälper det även om det kommer vara väldigt svårt i början. Något finns det väl finnas som jag är bra på?
- Sex. Det kommer när det kommer. Ingen idé att försöka skynda på och prova när jag inte känner mig redo. har jag blivit lite bättre och försöker lär jag bli sämre igen och har då försökt i onödan. Jag ska verkligen känna mig redo när jag försöker. Tur att jag har en förstående pojkvän.
Det här ska jag klara, så det så!
xoxo
Sex är inte allt men för mig känns det som ett mål. Ett tecken på att jag är frisk. Jag tänker inte mycket på sex när jag är ensam för jag blir knappt kåt längre. Däremot så fort jag träffar min pojkvän så känner jag att jag vill så gärna... Jag älskade sex förut. Ettt litet vilddjur i sängen som ville leka ofta med pojken. Visst, han har inga problem med att vi kanske aldrig kommer ha sex igen men ändå. Jag vill. Jag blir ju inte ens kåt nuförtiden...
Så med lite inspiration från den tillfrisknande medlemen på forumet ska jag tänka positivare och verkligen ta tag i mina problem så jag blir av med v nångång. Ska iaf tjuvstarta nu och sen börja ordentligt när jag flyttat till pojken, då får han puscha på mig lite för jag vet hur jag fungerar.
Det här ska göras:
- Köpa locobase repair. Den kombinerat med vanlig locobase borde ge bättre resultat. Ska även använda salvorna mer än vad jag gör nu.
- Prata med någon. Det är mycket som snurrar runt i huvudet och skulle behöva få prata ut med någon. funderat på det ett bra tag men vågar inte riktigt. Dags att ta itu med dilemmat.
- Träna bort vaganismen. Slappna av, slappna av, slappna av. Låter lättare än vad det är. Här måste verkligen pojkvännen hjälpa mig. Jag som knappt vågar smörja med salva... Men det ska gå, det sitter i huvudet så det ska tränas bort.
- Mensproblemet. Något står inte rätt till och jag blir inte frisk så länge det håller på såhär. Ett litet besök hos fru doktor ( ingen herr här inte) och sen är det fixat. Någon som vill hålla i handen under tiden? Får kolla efter bra läkare när jag flyttat, Skåne är stort så någon borde jag hitta som har kunskap och kan ta hänsyn till att jag har v. Inga jävla instrument i mig utan extrem stark bedövning, tack.
- Stressen. Mycket försvinner med flytten, resten löser sig. Right? Med andra ord, sluta stressa.
- Jobba på Självförtroendet och Självkänslan. Båda är på botten. Någon att prata hjälper nog en del och att flytta till pojken. Han är helt underbar. Får nog prova med listor och sånt fjoll. Hjälper det så hjälper det även om det kommer vara väldigt svårt i början. Något finns det väl finnas som jag är bra på?
- Sex. Det kommer när det kommer. Ingen idé att försöka skynda på och prova när jag inte känner mig redo. har jag blivit lite bättre och försöker lär jag bli sämre igen och har då försökt i onödan. Jag ska verkligen känna mig redo när jag försöker. Tur att jag har en förstående pojkvän.
Det här ska jag klara, så det så!
xoxo
Kommentarer
Postat av: Lina10
Hej! Vad bra att du har borjat blogga! Det ar sa himla skont att lasa om nagon annan som har vestibulit och vet EXAKT vad det ar man gar igenom. Min fraga till dig ar, du skriver att din pojkvan har accepterat att ni kankse aldrig kommer ha sex igen. Sager han aldrig att han inte vet hur mkt langre till han orkar? For min pojkvan ar guld.. vi har kampat igenom tva ar av vestibulit men IBLAND sager han nat sant. Och da bryter helvetet ut. Pressen kanns tiotusen ggr starkare. Forlat for att det blev sa langt. Jag undrar bara :) kampa pa tjejen!
Trackback
