Brinnande vulva

Vad är det för fel på mig egentligen? Så fort någon kommer för nära så vill jag stöta bort dom. Knuffa hårt så de aldrig försöker igen men samtidigt är det närhet som jag allra mest vill ha. Ni hör ju själva hur ologiskt det är. Alltid på vakt för att inte låta någon lära känna mig för mycket då åker taggarna ut och jag blir som en annan människa. Från att ha träffats eller pratat flera gånger på en vecka kan jag göra allt för att inte se eller höra den personen på så lång tid som möjligt. Inte konstigt att jag inte har så många vänner. Det går bra till en början sen händer det något och jag stöter bort dom. Försöker verkligen att jobba på det men ibland sker det utan att jag tänker på det. Det är något som skrämmer med att låta någon lära känna mig. Självförtroende har jag egentligen aldrig haft. Så fort jag bygger upp det så händer något och det rasar igen. Efter jag fick vestibulit för ca 2 år sedan har jag inte lyckats så självförtroendet och självkänslan är på botten. Jag har blivit redigt sårad ett flertal gånger av människor jag verkligen litat på, som bästa vänner och familj. Är det därför jag gör så?


Det jobbiga är att jag är såhär mot min pojkvän också. Vet inte riktigt om han har märkt det. Från att ena dagen vara kelig och vilja mysa hela tiden till att vara kylig och knappt säga ett enda ord till honom. Hur ska han klara av att bo med mig när jag är en så vidrig människa? Jag är verkligen hemsk. Det sjuka är att jag vill inget hellre än att ha hans armar om mig och höra hans lugna röst. Han är min trygghet men jag stöter bort honom. Så ska man inte göra mot den man älskar.






xoxo