Upptäckten
Det tog ett tag för mig att inse att jag hade vestibulit. Först trodde jag det berodde på stress eftersom jag gick sista ring på gymnasiet när de första symptomen kom. Tänkte att det var stressen som gjorde att jag spände mig och att det därför gjorde ont. Försökte ändå att ha sex men det blev inte bättre. I det här stadiet gjorde det ont och sved på ett konstigt brännande sätt efter sex men försvann efter en liten stund.
I juni år 2006 hade jag haft symptomen i ungefär ett halvår. Stressen som jag hade då försvann samma dag som jag tog studenten. Eftersom jag och min pojkvän trodde det berodde på stress tänkte vi att nu borde det inte vara några problem. Vad fel vi hade... Nu började det istället bränna medan vi hade sex och vi var tvungna att avbruta för det gjorde jävligt ont. Smärtan kunde ibland försvinna efter ett par minuter men ibland tog det timmar. Det var väl inte förrän då jag började förstå att det inte var stress utan nåt annat. Könssjukdom var min första tanke.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur fort det gick men symptomen blev bara värre. Eftersom det brände varje gång vid sex låste jag mig själv och bara väntade på att det skulle göra ont. Det blev svårt att slappna av men envis som jag var försökte jag fortfarande ha sex. Om vi bara tar det lite lugnare, lite försiktigare...
Tillslut gick det inte alls. Ingenting kom in i mig, det var som om en brinnande vägg satt i vägen och hindrade både fingrar och snoppar. Det började även göra ont även när jag inte försökte ha sex. När jag satt ner, hade jeans, blev kåt. Ibland försvann det lika fort som det hade kommit men oftast satt det kvar, som mest i flera timmar. Mitt självförtroende fick sig en törn för jag kände mig osexig, konstig och okvinnlig. Vad var det för fel på mig?
Jag hade i ett par månader tänkt söka hjälp för mitt problem men visste för vad. Könssjukdom, svamp, infektion? I oktober 2006 var jag hemma hos pojkvännen och sökte efter nånting som stämde överens med mina symptom. jag tror det var på ungdomar.se som jag hittade fakta om vestibulit. Då visste jag vad det var jag hade och det kändes inte bättre, tvärtom.
Jag tror det här med text i det här inlägget nu. Svårare att skriva om det här än vad jag trodde det skulle vara så får fortsätta en annan gång.
xoxo
I juni år 2006 hade jag haft symptomen i ungefär ett halvår. Stressen som jag hade då försvann samma dag som jag tog studenten. Eftersom jag och min pojkvän trodde det berodde på stress tänkte vi att nu borde det inte vara några problem. Vad fel vi hade... Nu började det istället bränna medan vi hade sex och vi var tvungna att avbruta för det gjorde jävligt ont. Smärtan kunde ibland försvinna efter ett par minuter men ibland tog det timmar. Det var väl inte förrän då jag började förstå att det inte var stress utan nåt annat. Könssjukdom var min första tanke.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur fort det gick men symptomen blev bara värre. Eftersom det brände varje gång vid sex låste jag mig själv och bara väntade på att det skulle göra ont. Det blev svårt att slappna av men envis som jag var försökte jag fortfarande ha sex. Om vi bara tar det lite lugnare, lite försiktigare...
Tillslut gick det inte alls. Ingenting kom in i mig, det var som om en brinnande vägg satt i vägen och hindrade både fingrar och snoppar. Det började även göra ont även när jag inte försökte ha sex. När jag satt ner, hade jeans, blev kåt. Ibland försvann det lika fort som det hade kommit men oftast satt det kvar, som mest i flera timmar. Mitt självförtroende fick sig en törn för jag kände mig osexig, konstig och okvinnlig. Vad var det för fel på mig?
Jag hade i ett par månader tänkt söka hjälp för mitt problem men visste för vad. Könssjukdom, svamp, infektion? I oktober 2006 var jag hemma hos pojkvännen och sökte efter nånting som stämde överens med mina symptom. jag tror det var på ungdomar.se som jag hittade fakta om vestibulit. Då visste jag vad det var jag hade och det kändes inte bättre, tvärtom.
Jag tror det här med text i det här inlägget nu. Svårare att skriva om det här än vad jag trodde det skulle vara så får fortsätta en annan gång.
xoxo
Kommentarer
Trackback
