Brinnande vulva

Varje dag känns som en kamp. När dagen är slut så känns det som att jag alltid har förlorat och vestibuliten har vunnit. Jag försöker alltid att tänka att det ska bli en bra dag idag när jag vaknar. När jag ska lägga mig tänker jag att imorgon ska det bli en bättre dag. Jag har lika fel varje gång.

Jag vet att den här bloggen är lite smått deppig men jag måste få göra mig av med alla negativa känslor nånstans. All tid bland andra människor går åt till att le och låtsas till att allt är bra. jag klarar inte av att berätta för alla att jag har vestibulit, jag menar.. hur ska dom förstå när inte ens läkare som ska vara utbildade på sjukdomar vet vad det är.. Jag vill inte ha en tycka-synd-om-blick från andra, sån har jag aldrig varit. Det jag vill ha är förståelse till varför jag ibland mår väldigt dåligt.