Brinnande vulva

Jag tror jag börjar må bättre från min djupa svacka jag hade tidigare. Det tråkiga är att jag är arbetslös och har ingenting att göra om dagarna. Lägg till att jag är relativt ny i den här lilla staden och känner ingen som jag kan umgås med förutom pojkvännen. Är inte så konstigt då att jag varierar mellan att klättra på väggarna ena stunden till att i nästa nästan vara helt apatisk.

Idag var jag ute en sväng på stan men med tanke på hur liten den är så var jagg klar rätt snabbt. Hälsade på där jag sommarjobbade och pratade med en av tjejerna i nästan en kvart. Det var riktigt kul ska ni veta att få vara lite social. Vännerna från gamla hemstaden lever sina egna liv och det finns inte riktigt plats för  mig där. Vi har aldrig varit telefonmänniskor utan såna som alltid ska träffas. Så både deras och mitt fel att det känns som att vi tappar kontakten mer och mer då det är så svårt att prata över telefonen. Msn funkar inte heller, det ska vara face to face.

Saknar att inte kunna ringa upp nån och säga "ses på stan om en kvart?", mina fikastunder med moster när hon jobbade kväll, gå på stan i flera timmar, promenaderna med pappas hund. Jag saknar att gå till mataffären och alltid träffa nån jag känner, säga ett flertal hej till personer när man är ute och går. Saknar att jag kunde få timmarna att gå.

xoxo