det är bara en svacka
Jag försöker att få min vestibulit att bli bättre men det är svårt. Ibland orkar man inte och ibland känns det som att det inte är värt att försöka. Helt fel att tänka så, jag vet, men man kan inte hjälpa att man känner så. det jobbiga är att det känns väldigt ensamt för det finns ingen jag kan prata med. Visst, jag har pojkvän. So what? Jag berättar inte detaljer om min vestibulit för honom. Jag säger inte till varje gång jag har ont eller att jag mår dåligt på grund av den. Det räcker med att han vet att jag har svårt att sova. Behöver han veta att jag har svårt att sova för att det gör ont av vestibuliten? Han behöver inte heller veta att ibland när jag har svårt att sitta still i soffan så beror det på att det gör ont. eller jo.. det behöver han nog...
Just nu är det en sån period. Jag mår dåligt över vestibuliten. jag klarar inte av att ta det där steget som behövs för att bli bättre. Det låter ju så lätt men varför känns det då så svårt? Jag vet exakt vad det är jag behöver göra men av någon anledningen så går det inte. Jag behöver smörja mig med salvorna. jag behöver hitta någon att prata med. jag behöver köpa ny intimolja. jag behöver vänja kroppen med att vara kåt utan att få ont. jag behöver jobba på självförtroendet.
Det jobbiga med att inte ha någon att prata med är att det finns inte heller någon som kan hjälpa mig upp ur den här svackan. Jag får ta hand om det själv, vilket gör att det tar längre tid. men vad ska jag göra? Ringa bästa vännen och gråta ut när hon knappt fattar vad vestibulit är för något? Hon tror ju att jag och killen knullar som kaniner fast jag sagt att vi inte haft sex på evigheter. Ska jag då förklara för henne innan jag kan berätta hur jag mår? Kurator och sånt skit har jag riktigt svårt för efter att ha blivit dåligt bemött flera gånger under skoltiden då jag led av ätstörningar och självmordstankar. Det finns ett helt underbart forum för oss med vestibulit men vill inte besvära dom med min svacka heller. Det får knappast dom att må bättre. Jag vill ju skriva bra saker som hjälper dom och kan få dom att må bättre. Inte att idag är allt skit och jag hoppas att jorden går under.
Det här är som sagt bara en svacka som förhoppningsvis snart går över. När den gör det kommer jag tycka att det finns ett ljus i tunneln och att jag är på väg att bli frisk. Inte det mest uppmuntrande inlägget precis men det kommer gladare inlägg senare, när jag mår lite bättre.
xoxo
Just nu är det en sån period. Jag mår dåligt över vestibuliten. jag klarar inte av att ta det där steget som behövs för att bli bättre. Det låter ju så lätt men varför känns det då så svårt? Jag vet exakt vad det är jag behöver göra men av någon anledningen så går det inte. Jag behöver smörja mig med salvorna. jag behöver hitta någon att prata med. jag behöver köpa ny intimolja. jag behöver vänja kroppen med att vara kåt utan att få ont. jag behöver jobba på självförtroendet.
Det jobbiga med att inte ha någon att prata med är att det finns inte heller någon som kan hjälpa mig upp ur den här svackan. Jag får ta hand om det själv, vilket gör att det tar längre tid. men vad ska jag göra? Ringa bästa vännen och gråta ut när hon knappt fattar vad vestibulit är för något? Hon tror ju att jag och killen knullar som kaniner fast jag sagt att vi inte haft sex på evigheter. Ska jag då förklara för henne innan jag kan berätta hur jag mår? Kurator och sånt skit har jag riktigt svårt för efter att ha blivit dåligt bemött flera gånger under skoltiden då jag led av ätstörningar och självmordstankar. Det finns ett helt underbart forum för oss med vestibulit men vill inte besvära dom med min svacka heller. Det får knappast dom att må bättre. Jag vill ju skriva bra saker som hjälper dom och kan få dom att må bättre. Inte att idag är allt skit och jag hoppas att jorden går under.
Det här är som sagt bara en svacka som förhoppningsvis snart går över. När den gör det kommer jag tycka att det finns ett ljus i tunneln och att jag är på väg att bli frisk. Inte det mest uppmuntrande inlägget precis men det kommer gladare inlägg senare, när jag mår lite bättre.
xoxo
Kommentarer
Trackback
